Karl Marx

Karl Heinrich Marx (1818–1883) var en tysk filosof, politisk ekonom och revolutionär. Anses av många vara kommunismens fader. Karl Marx var en forskare/vetenskapsman såväl som aktiv politiker och grundare av marxism.

Vem var då Karl Marx? Karl Marx anes vara en heterodox ekonom eftersom hans delvis sysselsatte sig med frågor som låg lite utanför ämnets huvudfåra som till exempel filosofi, politik och psykologi. Han var den första som benämnde Adam Smith och David Ricardo som “klassiker“. Efter hans död har även Karl Marx sedenera kommit att inkluderas i detta begrepp.

Precis som andra klassiska ekonomer delade han in befolkningen i tre kategorier: kapitalister, arbetare och jordägare. Fokus låg primärt på kapitalistklassen och arbetarklassen. För Karl Marx var motsättningen mellan dessa två klasser samhällets fundamentala drivkraft och det allt kretsade kring. Kapitalisterna exploaterar arbetarna. Karl Marx teori om exploatering gick kort ut på att skillnaden mellan arbete och arbetskraft är värde. Detta värde är den exploatering som arbetarklassen utsätts för av kapitalisterna eftersom det är dessa som äger produktionsmedlen. För en längre beskrivning se avsnittet Vad innebär arbetsvärdelära?


I Das Kapital lanserar Karl Marx en utarbetad teori om varufetischism. Med detta begrepp avser han förklara hur kapitalismen som samhällelig relation påverkar människors föreställningar om sig själva och om varorna. Arbetaren är passiv, medan tingen/varorna är aktiva. Även pengar förefaller som produktiva. detta förhållande mellan ting är ett uttryck för människans alienation under kapitalismen, där det är varorna som kontrollerar dem och inte tvärtom. När varuproducenten kommer till marknaden för att byta sin vara så gör han det som en “personifiering av tinget”, inte en människa. Det är därför inte byteshandel mellan människor utan mellan ting. Det är uttryck för fetischism, när vi därför tillskriver varor ett monetärt värde. Det är lika märkligt som om bordets ben av “sig själva skulle komma till liv och börja dansa” skriver Karl Marx.

Karl Marx betonar att arbetarnas löneanspråk aldrig kan utvecklas och bli tillräckligt höga för att hota kapitalisternas profit, då där ständigt finns reserver av arbetskraft som vill, men inte kan arbeta på grund av arbetslöshet och strukturella hinder på marknaden. På så vis kan status quo mellan klasserna vidmakthållas.


Karl Marx, som flera andra ekonomer, ansåg att kapitalisternas profit skulle komma att falla över tid. Kapitalets organiska sammansättning, det vill säga kombinationen av fast och variabelt kapital, skulle över tid komma att öka. Mängden fast kapital skulle bli relativt större över tid, som ett led i kapitalackumulationen och centraliseringen av kapital, en tendes som Karl Marx betraktade som oundviklig. Centraliseringen av kapital var ett resultat av konkurrensen mellan enskilda mindre och större kapital där de större “äter upp de mindre”. De med större kapital har en mer raffinerad arbetsdelning och kraftfull applikation av tekonologi, en aspekt han menade var central för att förstå samhällets utveckling. Att profitkvoten sedan faller förklarar Karl Marx genom att att hänvisa till sin arbetsvärdelära, som är en vidareutveckling av David Ricardos värdelära, enligt endast arbete producerar värde. Ifall ration kapital-arbete hela tiden blir större, så betyder det att exploateringen måste öka för att kapitalisterna ska kunna behålla samma mervärdeskvot. Efter en viss tidpunkt faller denna så pass att kapitalismen som produktionssätt har nått vägs ände och samhället är redo för att kunna socialiseras.

Mest kända verk: The Communist Manifesto (Det Kommunistiska Manifestet) och Das Kapital (Kapitalet)

admin