Ämnet ekonomisk historia

Ekonomisk historia som ämne har utvecklats ur nationalekonomi och historia. Ett eget ämne vid landets olika universitet blev det i mitten av 1950-talet. Ämnet tillhör idag den samhällsvetenskapliga fakulteten och kan sägas vara ett tvärvetenskapligt ämne där ekonomisk teori, statistisk metod och källkritisk metod utgör dess viktigaste beståndsdelar. Det viktiga studiet i ämnet gäller den långsiktiga ekonomiska utvecklingen i samhällen, med tonvikt på västvärlden.


Produktion, ekonomisk tillväxt och överhuvudtaget materiella förhållanden studeras inom ämnet som även belyser de sociala villkoren för människor under skilda tider. Skillnaden mot nationalekonomin är framförallt den långsiktiga synen på ekonomisk utveckling och ekonomisk tillväxt.

Ekonomisk historia kan sägas behandla gångna tiders ekonomiska och sociala förhållanden för människor och kan schematiskt periodiseras på följande sätt (årtal):

  • Antiken 0-900
  • Feodalismen 900-1200
  • Merkantilismen 1300-1700 (handelskapitalismen) samt 1700-1800 (kolonialismen)
  • Industrikapitalismen: 1800-t-1900-t början (imperialismen)
  • Finanskapitalismen 1900-talet

Studiet koncentreras främst på faktorer som produktionssystemets inverkan på människorna under t.ex feodalism eller kapitalism och hur produktionsfaktorerna som arbetskraft, jord och kapital förhållit sig till varandra under olika historiska perioder.

Ekonomisk tillväxt eller inkomstökning per capita samt ekonomisk utveckling, sektorsförskjutning t.ex från jordbruk till industri, är viktiga begrepp som studeras i ämnet. Man använder sig ofta av emperi (datainsamling) och statistisk analys för att förklara historiska händelseförlopp.

Personer vars tankar och idéer betytt väldigt mycket för det ekonomiska tänkandets historia är: Adam Smith, Thomas R. Malthus, David Ricardo och Karl Marx. Dessa herrar representerar den klassiska ekonomiska synen, vilket är något av en bas för modern ekonomi.

admin