Vad är ekonomisk politik?

3) Vad är ekonomisk politik/politisk ekonomi? Kan ekonomisk politik användas för att motverka konjunktursvängningar? Jämför främst neoklassikernas och keynesianernas syn. Vad anser du?

Ekonomisk politik, som ibland kallas politisk ekonomi, handlar i grund och botten om det ett lands regering ägnar sig åt för att nå och bibehålla en långsiktig tillväxt för det egna landet. Tillväxt är viktigt för att det ger såväl stat som privatpersoner ökade möjligheter att konsumera vilket i sin tur leder till en ökad materiell levnadsstandard i landet. Vilka åtgärder som ska prioriteras för att bäst uppnå detta mål kan skilja sig kraftigt mellan olika länder. Ofta prioriteras dock hög sysselsättning och bekämpning av inflationen. Ekonomisk politik innefattar även resursfördelning mellan individerna i landet, det vill säga utjämning mellan de bemedlade och mindre bemedlade grupperna i samhället.

Stabiliseringspolitik är en form av ekonomisk politik som används för att motverka djupare konjunktursvängningar. Vid en högkonjunktur kan ett lands regering välja att försöka kyla ner ekonomin genom att med hjälp av finanspolitiken höja skatter samt skära ner på offentliga utgifter. Individerna i samhället kommer då att få en lägre köpkraft vilket leder till lägre konsumtion och färre investeringar. Även penningpolitiken kan här användas genom att till exempel höja räntan vilket även det leder till lägre konsumtion och färre investeringar. När en djupare lågkonjunktur inträffar kan finanspolitiken användas genom sänkta skatter samt ökade offentliga utgifter. Individerna får högre köpkraft som i sin tur leder till högre konsumtion och fler investeringar. Penningpolitiken kan här ta form av en sänkt ränta som även den leder till fler investeringar i samhället.i

Neoklassikerna, likt klassikerna, menar att marknaderna sköter sig bäst själva och statlig inblandning ska helst inte förekomma. Marknaderna strävar konstant mot en jämvikt eftersom individerna däri agerar rationellt utifrån den information de har tillgång till och resurser i samhället kan flyttas mer eller mindre obehindrat till de områden där de gör mest nytta. Keynesianerna anser å andra sidan att konjunktursvängningar är något som går att motverka med hjälp av statlig inblandning. Staten ska vid behov antingen stimulera eller dämpa ekonomin. Tillvägagångssättet som föreslås är att göra detta via efterfrågan på varor och tjänster.ii Vad som krävs för att möjliggöra detta är dock en stor offentlig sektor. Sammantaget gör dessa åsikter att neoklassikerna och Keynesianerna kan sägas vara varandras motsatser vad det gäller just synen på konjunktursvängningar.

Själv anser jag att staten kan och bör agera i syfte att motverka konjunktursvängningar. Samtidigt ser jag de poänger som kritiker till statlig inblandning tar upp. De viktigaste rör det faktum att dels måste politikerna ha väldigt god bild av situationen för att kunna veta vilka åtgärder som är lämpliga att sätta in. Sedan när rätt åtgärder valts måste dessa sättas in vid rätt tidpunkt. Att det finns en fara med att de åtgärder som staten ämnar att sätta in, dels är fel, dels kommer vid en felaktig tidpunkt och därmed inte bara misslyckas med att bättra situationen utan till och med försämrar den bör tas på största allvar.iii Detta till trots tycker jag att regeringar bör bedriva en aktiv stabiliseringspolitik. Det bör även ligga i regeringars eget intresse att i alla fall till en viss grad se till att inte alltför många arbetstillfällen försvinner ut ur landet i och med att resurser omallokeras, då det med all säkerhet kommer skapa stort missnöje hos befolkningen.

admin